Fin dag, frosten ligger tät på backen..
Vad vill du egentligen? Varför får jag hela tiden små hintar av dig? Allt hade varit så mycket bättre om du bara försvann, slutade höra av dig och raderades ur min hjärna. Nej, istället påminner du mig hela tiden och jag börjar hoppas, om och om igen.
There's still a little bit of you
laced with my doubt
it's still a little hard to say what's going on
mååååsste försöka plugga idag, måste...
Finns det nån som vet hur man ska göra? Finns det någon som kanske läser det här som kan tala om för mig hur jag ska bete mig? Jag vill inte vakna varje morgon och inse att det bara var en dröm inatt igen. My soul is tired and my heart is weak. Så hjälp mig, jag kan inte hjälpa mig själv längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du behöver bestämma dig för att gå vidare. Annars kan du aldrig sluta hoppas, och aldrig komma ur det. Börja lev enbart för dig själv, ingen människa förtjänar att hoppas förgäves. Det måste få vara jobbigt för att bli bättre. Ta hand om dig, och förlåt för meningslöst babbel i din blogg. Kram.
Skicka en kommentar