were is my dawn?

Börjar bli lite småtrött på det här nu. Vaknade med 38,5 i feber idag. Får väl varning från csn snart. Whatever. Jag saknar dig bara.

Det är mitt eget fel vad som än hände med mitt hjärta, för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna.

Jag har inte köpt en enda julklapp. Min enda chans kommer vara imorn för sedan ska jag jobba varje dag fram till julafton. Varför känner jag mig inte ens stressad? Jag känner mig bara tom.

jag saknar dig så mycket att det svider i varenda liten kroppsdel, och jag skulle göra vad som helst för att vakna i dina armar igen. Kan du inte bara raderas från mitt minne? Bara lite?