Härliga verklighet.

Åh nej, jag gillar inte vardagen, verligheten.
Inte nog med att det är måndag, jag plågas hela tiden av ovisshet, att inte veta måste vara det värsta. Och det värsta är att varje gång jag känt såhär så har det gått åt helvete. Nej, förresten, jag har aldrig känt såhär. Därför är jag väl så jävla rädd antar jag. Behöver något annat att tänka på, och det nu.

var är du ikväll?

Det blir väl att ta till friskis ikväll som vanligt, ta i så mycket att man somnar av fysisk utmattning eller nåt. Haha, jag lyssnade för fan på Lars Winnerbäck imorses. Alltså. Då kanske ni fattar i vilket jävla sinnestillstånd jag är. Borde kanske ta en paus i bloggandet också, för vem fan orkar läsa om sån här jävla bullshit dagarna i ända!

jag hoppas, på något