hoppfullheten

, fyller mig. Ibland vill man bara ligga hemma på sängen och lyssna på ny-inhandlade smiths skivor och läsa böcker om John lennon. För att vissa saker förändras. Jag kommer snart säga något klyshigt och extremt jobbigt, onödigt och plågsamt om man inte känner det själv. Men fan vad jag älskar livet ibland. Nej jag älskar inte den jävla vardagen som innebär att stiga upp 05.20 varje morgon, eller att regelbundet gå på samma friskispass varje tisdag halv fem. Nej, det är det som bryter mönstret som gör mig lycklig idag. När det oväntade händer, när man gått och längtat och hoppats länge och så plötsligt HÄNDER det. Man vet verkligen aldrig hur var eller varför man hamnar nästa gång, men ja. Jag gillart, typ. Som jag tror att ni insett vid det här laget.
Förlåt för alla klyshor, jag ska försöka dra ner på dom. Men nu kan jag NÄSTAN förstå folk som drar dom hela tiden.

Och smiths hela dagen idag, för att det är ett ljus som aldrig slocknar