fyfan

jag sitter happy in the haze of a drunken hour. Men felet är att det kommer aldrig finnas någon som förstår. Någon kanske lyssnar men ingen kommer nånsin förstå. Jag är så fast här. När får man nånsin bli fri? Fan. Det har aldrig funnits någon som riktigt fattar. Ingen fattar. Det spelar liksom ingen roll längre hur många man än träffar som man inbillar sig fatta, som man vill dela några idiotiska månader med för att sedan bara inse att han fattade inte ett skit. Bespara mig. För ingen kommer nånsin förstå, och världen kommer inte lyssna. Hur högt jag än skriker.

Det är därför jag trivs bäst själv. Själv, för att känna sig ensam tillsammmans med någon är så mycket värre. Jag är själv. Själv.